29 maj 2025

Kapitel 1: Arlanda av My Hedman Ljungqvist 

06.25 samlades vi under det stora hålet på centralstationen. Jag hade ställt min väckarklocka på 05.00 för att försäkra mig om att jag hade tid för allt: toalettbesök, frukost, sista-minuten-packande, tunnelbaneresande och så vidare. Trots den minst sagt tidiga uppstigningen kände jag mig förvånansvärt pigg; solen hade sedan länge gått upp och utanför fönstret hade fåglarna redan börjat kvittra. När jag väl hade tagit mig ut ur lägenhetshuset och hoppat på tunnelbanan mot T-centralen, där jag oförväntat stötte på en gruppkamrat, anlände jag och resten av tyskagruppen några minuter senare till vår mötesplats. I en cirkel stod 9 trötta men spända resenärer och diskuterade den kommande resan och resultat på fysikprovet. 10 minuter senare hoppade vi på Arlanda Express som smidigt tog oss till flygplatsen och terminal 2, där vi med våra nytryckta flygbiljetter snabbt kunde ta oss genom security och ett steg närmre Berlin.

Väl inne på terminalen passade jag och flera andra på att köpa eventuella tilltugg till flygresan, där jag fyllde på min vattenflaska och köpte en läsk och lite godis. Därefter gick vi till vår gate, slog oss ner på en lång bänk längs ett fönster och började skriva. På tåget till flygplatsen hade det delats ut små A6-loggböcker som det var meningen att vi skulle dokumentera i och vårt första uppdrag var att kort skriva ned våra förväntningar för resan. Jag skrev två sidor om bland annat kultur, historia och currywurst. Plötsligt blev det dags att gå ombord planet som skulle lyfta 08.05. Som tur var så var min sittplats bredvid en av mina kompisar, vilket gjorde den cirka 40 minuter långa flygresan väldigt trevlig. På vår rad satt även en 10-årig flicka på väg till USA som vi tillsammans pysslade med under hela flyget. Efter ordjakt, finn 10 fel och lite flygrädsla från resten av min rad anlände vi i Helsingfors, Finland. Genast köptes det finska souvenirer av uppspelta medlemmar av gruppen, medan jag gick och köpte dagens första varma choklad som jag i timmar hade suktat efter. Efter lite väntan och vidriga italienska skorpor var det dags att gå på det andra planet som flög till Berlins flygplats. Denna flygning var för min del mycket lugnare, då jag spenderade min tid bredvid en mamma med sin sovande bebis och en klasskamrat som kollade på film vilket gav mig möjlighet att läsa bok hela tiden. Och endast 1,5 timmar senare var vi äntligen framme i Berlin. 

Kapitel 2: Alexanderplatz

Det första vi gjorde i Berlin var att äta en klassisk tysk lunch. Mer specifikt, döner. Efter att vi hade landat så tog vi ett tåg till Alexanderplatz, då det där fanns en bra currywurstrestaurang  och eftersom vårt hotell endast låg något kvarter bort. Dock lyckades vi inte hitta någon currywurst, och då många av gruppens magar kurrade så slog vi oss ner vid ett halvsunkigt dönerställe. För min del gjorde det inget att currywursten skippades; bara själva konceptet fick mig att stöna av avsky. Dönern var utsökt fick jag höra, då jag istället gick för en schnitzel i bröd. Dock var området inte lika hög kvalitet som maten, med hemlösa som låg utslagna mitt i vägen och tonåringar som drack och tog droger bordet bakom oss. Men detta fick oss inte att surna till; tvärtom blev vi ännu mer motiverade att utforska alla hörn av Berlins innerstad.

Efter att vi checkat in på hotellet och vi tjejer fick ta en kort mental paus i vårt rum, begav vi oss ut på en promenad mot Mauerpark, eller murparken på svenska, som endast låg ungefär 2 kilometer från hotellet. Då det var strul med bokningen av rummen tvingades vår tyskalärare gå och kämpa med de anställda i telefon under vår vandring, men till slut lyckades han reda upp situationen. En riktig kämpe i det ögonblicket, konstaterade vi alla. När vi väl hade kommit fram till parken köpte vi varsin dricka (som jag klumpigt spillde på mig själv) och traskade upp mot den stora graffitiväggen som låg på toppen av kullen på parkens långsida. Det satt mängder av folk som spraymålade på nya bilder: allt från världsledare och politiska budskap till mat och söta djur. När vi väl var uppe på kullen passade vi på att utföra en del av de uppdrag som vi skrivit till varandra. Innan resan skrev vi handlingar som andra elever behövde utföra, såsom att klättra upp i ett träd, ta en selfie med en främling eller dansa bredvid en soptunna. Då det i parken fanns möjlighet att göra det, så tog vi tillfället i akt. När vi kände oss klara med kullen och graffitiväggen tog vi ett varv runt parken där vi kunde betrakta hur berlinare spenderar sin Kristi Himmelsfärd, då det i parken fanns allt från tonåringar och skateboardåkare till småbarnsfamiljer och äldre par. Vi såg grönska och motiverande budskap, hörde barns skratt och högljudd musik, och kände lukten av träd och marijuana. När vi hade gått klart vårt varv konstaterade vi att det var dags att utforska annat, så vi gick till den närliggande hållplatsen och hoppade på en spårvagn. 

Spårvagnen tog oss till en lång gata som under kalla kriget var en av de vägar där Berlinmuren stod. Där fick vi se bilder och informationsskyltar om muren och hur folk lyckades fly över/under muren från Östberlin till Västberlin, samtidigt som vi gick i en sorts allé med mycket grönska och gräs. När vi hade gått upp en bit av gatan gick vi till en kvartersbutik där vi köpte massor av vatten. Det var även där jag fick dagens andra kopp varm choklad. Efter att vi hade fått tag på vattnet och kört en liten tävling där vi skulle översätta text på vykort, gick vi ner i tunnelbanestationen och reste mot en ny station. Dock var vi alla elever i gruppen lite tveksamma över att resa till just den stationen, då det var Zoologischer Garten, eller Bahnhof Zoo, som vi skulle åka till. Har man haft magister Zazzi i åttan vet man exakt varför vi reagerade som vi gjorde. Så när vi anlände var vi en aning oroliga när vi gick igenom tunnelbanestationen och ut på gatan, där det stod 3 polisbilar precis utanför och en polisbil med blåljus och sirener på ett kvarter över. Dock åkte vi inte till Bahnhof Zoo för att skrämma upp oss, utan för att se på Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, en sönderbombad kyrka som idag är ett känt landmärke. Vi gick förbi den till en busshållplats där vi hoppade på resans första (och enda) bussresa.

Bussen tog oss direkt till Berlins gigantiska riksdagshus som onekligen var imponerande. Trots att marken var täckt av sand och området framför höll på att byggas om, så gick det att njuta av utsikten. Medan hungern ökade hos vissa i gruppen gick vi in i en park där vi kollade på minnesplatser för romer som mördades under förintelsen, som var känslosamt och gjorde ett stort intryck. Därefter gick vi igenom Brandenburg Tor för att nå tunnelbanestationen och åka tillbaka till Alexanderplatz. När tjatet om mat blev tillräckligt stort for vi till en italiensk restaurang för att äta en god middag. Måltiden var extremt trevlig för oss alla, även om en i gruppen inte kunde tåla sin hunger och blev retad av servitrisen. Efter ett par timmar av ätande kom vi tillbaka till hotellet runt 23.00 och sade godnatt.

30 maj 2025

Kapitel 3: Östberlin

Dagen efter samlades vi 10.30 i hotellets reception för att checka ut. Natten hade varit måttlig för de flesta av oss, dock var det alldeles för varmt i våra små kompakta rum och kudden som man fick gav minst sagt inte mycket huvudstöd. Men efter en mättande hotellfrukost och inlämning av förvaring för våra väskor på hotellet, var vi redo att fortsätta vår utflykt. Det första vi gjorde var att gå mot östsidan av Berlin för att utforska östtysk arkitektur. Efter bara några minuter av promenerande gick det att se ett tydligt mönster i stadsplaneringen: gråa och rätblocksformade miljonprogramsbyggnader (eller så kallade “commie blocks”) med stora, breda vägar och alléer i mitten. Då vi besökte i maj månad så var det väldigt mycket grönska som på ett sätt fick områdena att kännas lite varmare och mer charmiga, men när vi försökte tänka bort alla träd och buskar konstaterade vi att det skulle se riktigt tråkigt ut.

När vi gick stötte vi på en mataffär, Netto, som vi gick in i. Där fick vi uppdraget att sätta ihop en middag på 10 ingredienser med en budget på 25 euro. Jag valde att göra en kycklingschnitzel som jag i slutändan lyckades få ihop på budgeten även om jag behövde ta hjälp av en anställd för att hitta en av råvarorna. Vi fick även välja varsin tidning att ta med sig hem och läsa, där jag valde en Kalle Anka-tidning. När vårt besök till affären var avklarat fortsatte vi att strosa ned längs Berlins gator, där vi bland annat stötte på Karl-Marx-Allee och Oberbaumbrücke, en känd bro över floden Spree. Närliggande bron fanns det delar kvar av Berlinmuren som vi gick och kollade på. På väggen fanns en mängd väggmålningar av olika konstnärer för att minnas förintelsen, det kalla kriget och uppdeöningen av Berlin. Kort efter var det dags för lunch vilket passade bra då det fanns många matställen i närheten. Gruppen valde att dela på sig, där 4 av oss gick till ett currywurstställe och de andra 6 gick till ett dönerställe. Jag landade i currywurstkiosken och beställde endast pommes frites då jag inte var hungrig, till skillnad från resten av kvartetten. Men då ett av mina uppdrag var att äta currywurst behövde jag smaka en bit av min kompis mat, vilket inte var en höjdare. 

När maten var uppäten och gruppen återförenad rörde vi oss mot pendeltåget för att åka till vår nästa destination: museiön. Framme på ön var det svårt att missa den största och mäktigaste byggnaden på ön vilket var Berlins världskända domkyrka, Berliner Dom. Men trots att många av oss kände att vi hade kunnat stå och stirra på den i flera timmar, behövde vi gå vidare från bron. Vi gick förbi Pergamonmuseet där det pågick en sorts festival, Angela Merkels lägenhet och bort mot bron över till det museum som vi lite senare skulle besöka. Men först konstaterade vi att en glasspaus var nödvändig. Vi hittade därför ett glasställe på hörnet av en byggnad precis bredvid parken Marx-Engels-Forum där vi tog bilder på statyn med Marx och Engels, och njöt i ett tag. Medan vi satt med våra fräscha strutar var vi publik för en vanlig turistfälla som skedde några meter bort och diskuterade bluffar. När vi hade ätit upp vår glass, som för min del var citronsorbet, var vi redo att äntligen besöka museet Humboldt Forum. På museet var vi på den intressanta utställningen Berlin Global, där vi med hjälp av armband fick frågor där vi skulle välja det ena påståendet eller det andra för att i slutändan sammanställa våra svar och analysera vilka av frågorna säkerhet, frihet, jämlikhet och traditioner som vi känner starkast för. Man kunde läsa om olika delar av Berlins kultur och historia som bland annat mode, musik och ungdomsliv och fick interagera i många delar av utställningen. Efter ett bra tag nådde utställningen sitt slut och vi lämnade museet  nöjda, på väg mot tågstationen och tillbaka till Alexanderplatz.

Kapitel 4: Slutampen 

När vi kom tillbaka var det första vi gjorde att hämta våra väskor från hotellets väskförvaring. Att slippa bära runt på min tunga ryggsäck var otroligt skönt, men då vår resa var på väg mot sitt slut var det dags att ta dem igen. Direkt efter sprang vi till giftshopen “I Love Berlin” då en i gruppen kände att det var nödvändigt att köpa en I Love Berlin-tröja och hade gått runt och drömt om den sedan vi landade i Berlin. Butiken var full av det man kan förvänta sig av en dyr turistaffär: tröjor, snöglober, väskor, magneter och så vidare. I slutändan köpte nästan alla i gruppen någon liten souvenir, där jag var en del av minoriteten som inte gjorde det. Efter vårt besök skyndade vi oss till tågstationen för att åka till vårt sista resmål för resan: DDR-restaurangen. När vi efter några minuter kom fram fick vi bord inomhus och kunde kolla runt i den udda lokalen. Restaurangens tema var just Östtyskland och serverade därför endast gammal östtysk husmanskost, vilket också innebar att inredningen var objekt från DDR-tiden med affischer, dockor, stolar och annat. När det kom till att beställa mat konstaterade jag och två andra elever att vi inte var särskilt hungriga, vilket ledde till att jag och den ena beställde en tomatsoppa att dela på. Men när den serverades och vi smakade på den var den tyvärr oätlig, då den smakade som uppvärmd ketchup. Så oturligt nog blev det ingen middag för oss, men det verkade ärligt talat inte som att resten av gruppen uppskattade sin mat särskilt mycket heller. När vi hade ätit upp lämnade vi och gick till tågstationen som låg precis bredvid restaurangen och tog vår sista tågresa i Berlin till flygplatsen.

Hela processen gick relativt smidigt på flygplatsen. Denna gång var biljetterna digitala istället för utprintade vilket gjorde att vi slapp bära runt på dem. Återigen köpte jag en varm choklad innan flyget i en liten butik, vilket genast gjorde mig piggare och gladare. Det kändes som att majoriteten av tiden på flygplatsen var att gå till gaten då vår gate, till skillnad från dagen innan, låg väldigt långt bort från security. På grund av detta samt att vissa ville köpa dricka i sista sekunden ledde till att vi nästan missade vårt flyg då vi var vid gaten i sista minuten och var de sista att gå ombord planet. Själva flygresan var sisådär; det var otroligt kvavt i planet vilket ledde till att det var helt otroligt varmt (minst 27 grader) men jag lyckades halvsova under i princip hela resan. När vi landade på Arlanda var klockan runt 23.30, vilket var lite tidigare än förväntat. För att komma hem åkte vi alla Arlanda Express och sedan åkte 5 av oss tunnelbana tillsammans. 00.20 kom jag hem och lade mig i sängs, och somnade gott till minnet av vår roliga resa. 

4 juni 2025

Kapitel 5: Efterdyningarna

Nu, en knapp vecka senare, känner jag fortfarande glädjen och spänningen från resan. Jag vet att det finns många saker som jag kommer ta med mig från resan och jag har dragit flera slutsatser. Bland annat tar jag med mig det nya jag har lärt mig om Berlins och Tysklands historia; allt från hur folk flydde från Östtyskland och morden på romer, till punkens framväxt och Berlins modestil. Mina enkla slutsatser tar jag också med mig, såsom att vi i Stockholm är på sätt och vis väldigt bortskämda, Berlin är lortigt, berlinare är otrevliga och currywurst är äckligt. Men skämt åsido så har denna resa varit bland det roligaste jag någonsin har gjort under min tid i grundskolan och jag känner mig lyckligt lottad över att få ha varit med och uppleva den. Jag har fått spendera tid med vänner, utforska arkitektur, lära mig nya saker och fått mängder av nya intryck. Det går bara att tacka skolan och magister Deni för att denna resa kunde ske och jag hoppas att fler elever i kommande årskurser kan få samma chans som vi fick. Det enda jag kan göra nu är att vårda mina minnen och hålla tummarna för att jag någon gång under min skolgång får uppleva något som är ens hälften så roligt som detta har varit.